Sommaren kom verkligen fort i år, efter en kall vår. Jag kan inte minnas att det har hänt så många gånger att juni varit så här varm (speciellt inte så här länge), värme på 25-30º brukar vi vanligen få någon vecka i mitten/slutet av juli. Själv gillar jag inte värmen, så jag är mest ute sent på kvällarna när temperaturen har gått ner. Det är även bästa tiden för att leka med Vittra, även för djuren blir värmen jobbig till slut.

Häromkvällen så var vi också iväg så att Vittra fick bada i en sjö. Meningen var att även jag skulle bada, men det blåste för mycket. Det var inte kallt, men lite för mycket vågor för min smak (speciellt om man har en hund runt sig när man simmar). Men det kommer bli fler turer till sjön i sommar, så det ska nog bli något bad för mig också. Vittra hade iallafall superkul i vattnet, gladare hund får man leta efter!

En rolig sak var Vittras naturliga instinkt. Hon fick bada i sjön två gånger ifjol sommar, första gången fick jag henne att simma lite runt mig men andra gången fick hon lite kallsupar så hon vågade inte ut i vattnet något mer utan sprang bara runt strandkanten. Och nu när vi var vid sjön så var hennes första interaktion med vattnet att busa lite med vågorna som kom in. Så tyckte min bror att hon skulle ut i vattnet (stället för att vara med oss människor), så han kastade ut en pinne. Och utan tvekan så sprang Vittra och hoppade i vattnet, för att sedan simma där det blev djup. Hon hittade inte den pinnen direkt, men nästa fick hon tag på och hämtade så fint. En golden retriever är ju avlad för att apportera i vattnet. Egentligen ska man väl inte använda pinnar till apporterande hundar, men Vittra gillar inte dummies och vattenleksaken jag hade med var inte rolig alls. Så pinnar är ju bättre än inget, det är inte heller någon fara att hon får tag på dem fel i vattnet då de hinner landa innan hon kommer till dem.

Efter att hon hade badat ett tag så blev det lite lunk runt en stuga och jag försökte få till några snygga porträttbilder på henne med träden som bakgrund. Med mammas hjälp så lyckades jag, Vittra kunde faktiskt sitta still när det fanns godis att få.

/Angelica♥

Idag är det 15 dagar sedan Tara fick vandra vidare. Efter 11 år och strax över 6 månader i mitt liv (hon blev alltså 11 år och 8 månader gammal) så var det dags att ta farväl. Då hon hade blivit dålig den sista månaden (minskat i vikt, blivit stel i kroppen, sista dagarna började ögonen se glanslösa ut) så var beslutet lätt att ta när dagen var inne, den sista dagen syntes det så tydligt att hon inte orkade mer så det var bara att åka till veterinären för den där sista sprutan. Och jag kände lättnad över att nu slapp hon ha ont mer och jag slapp hålla koll på hur hon mådde och undra hur mycket hon dolde för mig.

Hon lärde mig mycket under åren och vi hade både bra och dåliga stunder tillsammans. Också var hon en riktigt bra gårdsvaktare!

Jag är tacksam över att hon och Vittra fick ha 6 månader tillsammans, där Tara förvånade oss alla genom att vara så oerhört snäll och duktig mot sin ”lillasyster”. Vi trodde aldrig henne om det tålamodet!

Som tur är så bodde Vittra och Tara aldrig tillsammans, Tara flyttade från mitt rum någon vecka innan Vittra flyttade in. Sedan var det meningen att Tara skulle få flytta tillbaka, med dels såg vi att hon började bli dålig och dels så gav sig Vittra på henne hela tiden, så någon flytta tillbaka blev aldrig av. Så Vittra har inte tagit Taras försvinnande allt för hårt, dock undrade hon mycket de första dagarna var storasyster tagit vägen. För mig har det alltid känts värst att man inte kunnat förklara för den/de kvarvarande hunden/hundarna var polaren tagit vägen. För dem blir det undran över vart det blev av kompisen.

/Angelica♥

Nu var det ett bra tag sedan jag skrev här sist, hade inte tänkt att det skulle bli en sådan lång paus på bloggen men så kan det vara med valp – de tar mycket tid! Jag har inte heller haft mycket tid över för vare sig spinning eller målning, fick häromdagen klart ett garn som jag påbörjade i början av maj …

Vittra är nu strax över 18 veckor gammal och har blivit så stor. Ibland önskar man att valpar kunde vara små och gulliga en liten längre period, man hänger ju inte med i hur snabbt de växer 😉 Hon har iallafall gjort en simdebut, vilket var väldigt häftigt då det var första gången hon var vid en sjö. Simning ligger verkligen djupt i generna hos goldrarna, Vittra visste direkt hur hon skulle göra. Har tyvärr ingen bild eftersom jag stod ute i vattnet med henne när hon simmade (hon plaskade bra med vatten på mig).

Hon och Tara går jättebra tillsammans, p.g.a. att Tara kan vara lite opålitlig så lät vi dem inte träffas ordentligt förrän Vittra hade bott hos oss i ungefär en månad. Tara har varit så otroligt snäll och lugn mot Vittra, vilket vi inte hade trott. De leker numera ganska mycket tillsammans och Tara har blommat upp, det märks att hon har saknat att ha en annan hund i huset. Så det känns jätteskönt!

Så är läget just nu, jag hoppas att jag inom kort får till att skriva lite fler inlägg och visa lite mer bilder, både på Vittra men också på olika naturscenarion.

/Angelica♥

Sedan jag skrev sist så har vi fått hem en ny familjemedlem, en liten golden valp. Så just nu finns det ingen tid för vare sig spinning eller målning, men istället har jag en härlig liten tjej som upptar min tid! Vi hämtade henne den 18 maj så nu har hon bott här i 10 dagar och vuxit en hel del på den korta tiden.

Och igår var det 11 år sedan jag fick hem Tara, så det var alltså 11 år sedan vi hade valp sist i huset. Det är lite saker som man har glömt, t.ex. vilka vassa tänder valpar har 😉 Och vilken nytta man har av kompostgaller!

Så nu ett tag kan det bli en paus med bloggandet igen, det är en omställning när man skaffar valp och det tar ett tag innan man får en ny vardag. Dock har Vittra vant sig fort med oss och alla ljud i huset, det märks verkligen att man har valt hund från en bra uppfödare (detta är familjens tredje golden på 35 år från samma kennel).

/Angelica♥

Den 19 oktober så gick vi från att ha två hundar till att ha en hund. Stövaren Zazza fick då somna in. I november i fjol fick vi veta att hennes njurar hade börjat att lägga av, så efter det så var man ju beredd på att hon kunde bli jättedålig närsomhelst. Men hon var en seg dam, och det som avgjorde beslutet för avlivning var faktiskt en tumör i juvren. Denna tumör var en liten kula i november ifjol, men under sommaren så hade den blivit större och större. Att operera en sådan gammal hund var heller inget alternativ för oss, utan det blev att man gick efter hennes mående.

Det kändes både bra och lite konstigt att planera in en hunds avlivning, med vår golden Ida så var det ett lätt beslut då hon blev akut dålig under en natt och fick somna in på morgonen. Zazza var fortfarande ganska pigg (dock syntes det på kroppen att hon var gammal), men sedan är det ju också det här att djur är bra på att dölja om de mår dålig och djur kan inte prata. Så då måste man som ägare ta de svåra besluten. Sedan så tyckte också veterinären att vi hade fattat rätt beslut, vilket kändes bra (med en stor tumör finns också risken att den kan spricka närsomhelst).

Zazza blev 12 år, 8 månader och 7 dagar gammal. Och jag tror att hon fick en bra liv här hos oss, även fast hon ibland gjorde oss lite galna med sina ovanor. Men hon var en hund som vi garanterat kommer att minnas, även om det mest är hennes ovanor som fastnat i minnet 😛

/Angelica ♥