Den 19 oktober så gick vi från att ha två hundar till att ha en hund. Stövaren Zazza fick då somna in. I november i fjol fick vi veta att hennes njurar hade börjat att lägga av, så efter det så var man ju beredd på att hon kunde bli jättedålig närsomhelst. Men hon var en seg dam, och det som avgjorde beslutet för avlivning var faktiskt en tumör i juvren. Denna tumör var en liten kula i november ifjol, men under sommaren så hade den blivit större och större. Att operera en sådan gammal hund var heller inget alternativ för oss, utan det blev att man gick efter hennes mående.

Det kändes både bra och lite konstigt att planera in en hunds avlivning, med vår golden Ida så var det ett lätt beslut då hon blev akut dålig under en natt och fick somna in på morgonen. Zazza var fortfarande ganska pigg (dock syntes det på kroppen att hon var gammal), men sedan är det ju också det här att djur är bra på att dölja om de mår dålig och djur kan inte prata. Så då måste man som ägare ta de svåra besluten. Sedan så tyckte också veterinären att vi hade fattat rätt beslut, vilket kändes bra (med en stor tumör finns också risken att den kan spricka närsomhelst).

Zazza blev 12 år, 8 månader och 7 dagar gammal. Och jag tror att hon fick en bra liv här hos oss, även fast hon ibland gjorde oss lite galna med sina ovanor. Men hon var en hund som vi garanterat kommer att minnas, även om det mest är hennes ovanor som fastnat i minnet 😛

/Angelica ♥