Nytt år, nya mål

Ja, nu är vi inne på 2019 och jag är nog inte den enda som gjort bort sig genom att säga att ”i år hände ditt eller datt/i år gjorde jag ditt eller datt”, även fast det numera är något som hände eller som man gjorde i fjol. I början på vartenda nytt år blir det så, samma med att man håller på och skriver fjolårets årtal. Det brukar ta nästan hela januari innan jag kommit in i att vi faktiskt är i ett nytt år …

Men iallafall, nytt år och nya mål. Jag tycker att det är bra att sätta upp vissa mål för hantverkandet, så att jag har någon slags plan. Även om jag inte alla gånger når mina mål, men det är helt okej. För 2018 så satte jag inga mål för spinningen, jag ville bara få mer spunnet än under 2017. Vilket det blev med nästan 700 gram.

I år så är mitt mål för spinningen att jag ska ha spunnit minst 2 kg vid årets slut och spunnit mycket kardad, svensk ull och flera 3-trådiga garner (för att de är ganska roliga att göra!). Jag har en hel del ull liggandes som tar plats, får jag det till garn så tar det mycket mindre plats i volym. Jag har inte heller några planer på att köpa in någon ull i år, jag vill ha ett minskat lager.

Gällande teckning/målning så är mitt största mål att bli bättre med alla olika målarmedier. De som jag har svårast för (olja och akryl) hoppas jag bli så pass duktig med att jag kan klara av att göra en tavla efter eget foto vid årets slut i iallafall ett av medierna. Det kommer att bli en hel del tutorials innan dess misstänker jag …

Med varje medium så är mitt mål 6 stycken alster vid årets slut. De behöver inte vara så stora (under 2018 blev det många i vykortsstorlek), huvudsaken är att de blir gjorda.

Men det viktigaste målet är att pröva mig fram mer och bara ha kul. Jag har lite för höga krav att varje alster ska vara bra, även fast jag redan innan vet att de inte kommer att bli bra (speciellt inte när man är nybörjare med mediet). Så jag måste bli lite mer lössläppt helt enkelt!

Och här är årets första målning (och japp, jag var nära att skriva 2018 på den …), utav coliro akvarellfärger som glittrar och vitt bläck. Översta fotot är taget i lampsken och det nedersta i dagsljus, de ger verkligen en häftig effekt de färgerna. Dessa färger är bäst på svart papper, så jag använde mitt daler rowney papper på 150 gram och det fungerade okej, jag har för mig att det också står på omslaget att man kan ha det till akvarell. Dock tål det inte många lager vatten och inte vått-på-vått metoden. Jag körde ett lager vått-på-torrt och lite detaljer på fjärilarna, men mesta detaljerna gjorde jag med bläck.

/Angelica♥

Gott Nytt År!

Nu är snart 2018 till ända och som vanligt får jag många tankar över det gångna året och förhoppningar om det kommande året. När jag var yngre så hade jag mer förväntningar på ett nytt år, numera vet jag att nyårslöften är svåra att hålla och man får räkna med att livet alltid kommer med tråkiga och roliga saker omvartannat – för det är bara så livet är.

Ovan är ett litet urplock av 2018 års bilder, från januari till december – dock tror jag inte att det är med foton från alla årets månader. Jag är nöjd med mitt fotoår, jag har tyckt att jag fotade lite lite bilder med efter att ha gått igenom årets skörd så insåg jag att det ändå blev en del (norrsken har jag femtioelvahundra bilder av typ). Ibland kan det också vara bra att inte fota för mycket, även fast det är digitala så tar de ändå lite plats 😉

I år tog jag upp teckning/målning igen och det är jag väldigt glad över! Jag slutar året med 60 stycken teckningar och målningar, en del bra och en del ganska dåliga och de flesta i vykortsstorlek – en lämplig storlek om man är ny med materialet. Ovan så finns alla fem av årets blyertsteckningar, det är med blyerts som jag målar bäst, de andra medierna behöver jag öva mig mycket mer med.

Spinna hade jag hoppats på att göra en hel del, men lusten ville inte riktigt infinna sig under året. En del garner har det ändå blivit, och jag har gjort flera 3-trådiga. Totalt spann jag 1,49 kg för året, vilket är mycket mer än jag spann under 2017 så det är bra.

En väldigt tråkig sak som jag tror att jag inte tagit upp tidigare är författarinnan Margit Sandemos död i höstas. Jag är uppvuxen med hennes Sagan om Isfolket och har läst de allra flesta böcker som hon har skrivit, så det var väldigt tråkig att få veta att hon hade somnat in. I mars så påbörjade jag Sagan om Isfolket för den 15:de gången (sedan 2000, då jag var 10 år gammal) och jag blev klar med den sista boken bara för några dagar sedan. Att läsa den sista delen i den sista boken är alltid vemodigt, men denna gång var det vemodigare än vanligt. Jag kommer alltid att vara tacksam för hennes böcker och den gemenskap man känner med karaktärerna. Och de ockulta inslagen som får en att fundera …
Citerar ur bok 47 av Sagan om Isfolket:
”Är det någon där ute?
Jag föredrar att tro det.”

Gott Nytt År till er alla!

/Angelica♥