Tara på täppan!

Publicerad den16 januari, 2018Lämna en kommentar

Eller ja, snarare på toppen av snövallen, jag tror att där hon sitter är det iallafall 1,5 meter. Denna vinter har det kommit så mycket snö att det har blivit vallar efter plogningen, vilket det var länge sedan det blev. Under flera vintrar kunde julafton och/eller nyårsafton vara helt snöfria och det var något som aldrig hände under mina barndomsår. Jag tror att sista vintern vi hade såhär mycket snö var 2009/2010, jag har foton från februari 2010 när vår golden skuttade i djupsnön på gräsmattan. Så det var några år sedan.

Tösen håller span på omgivningen, ser hon något ”misstänkt” så skäller hon.

Denna fotostund hade jag i söndags, idag så var det fina (om än kalla) vintervädret väck och det har blåst ganska kraftigt vilket det ska fortsätta med nu under tisdagen med lite snö också. Så jag var glad att jag lyckades fånga lite av de fina dagarna (med mina älskade frostbjörkar, jag blir så ledsen när de är kala igen).

Så nu kommer det inte att bli fotat förrän vädret blir bättre, idag fick jag hem mitt nya stativ så det ska också bli invigt så fort det är fotoväder igen. Det är mycket stabilare (och tyngre!) än mitt gamla så det känns lovande.

/Angelica ♥

Gamla hundar

Publicerad den30 november, 2017Lämna en kommentar

Till skillnad från människor så har djur en tendens att dö efter inte allt för många år. När ens djur är unga så tänker man inte så mycket på det, utan det är när de blir äldre och inte är lika livfulla som man börjar tänka på att deras tid snart är slut. Tills ifjol somras så hade vi tre hundar här hemma, åldersskillnaden mellan den äldsta och den yngsta var 6 år så det kändes alltid som att man hade en ganska ung hund i huset. Men gamlingen blev 14 år och nu har vi en 11,5-åring och en 9,5-åring kvar, så det känns inte som man längre kan kalla den yngsta för ung.

11,5-åringen, Zazza, fick förra veckan diagnosen njurar som håller på och lägger av. Det var ju inte oväntat att hon inte har så långt kvar med tanke på åldern, men det blir så konstigt med en sjukdom som nu förkortar hennes tid och inte bara ålderdomen. Det kommer också bli konstigt när det till slut bara är min hund kvar, i hela Zazzas liv så har vi haft minst två hundar i huset.

Under detta år har jag märkt att min Tara blivit lite äldre till sättet, hon är mycket lugnare och nattsömnen är viktig för henne (lyser min sänglampa så kan hon sucka och böka runt i sin soffa, det är som att hon visar att hon störs av ljuset). Sommaren 2014 så blev hon också kastrerad (p.g.a. livmoderinflammation) så det är ju också en orsak till att hon är lugnare (och extremt matglad, innan kastreringen åt hon jättedåligt och var alldeles för smal och numera är hon lite över normal hull). Jag vet inte om kastrering påverkar livslängden på hundarna, men gråhundar (eller ja, spetsar överlag) brukar kunna bli ganska gamla. Så jag hoppas att Tara hänger med i många år till.

Men det är ju så när man har djur, att man ska ta tillvara på tiden tillsammans. Jag älskar hur hundarna har fått mig att skratta genom åren (även om det också blivit en del tårar), jag har många roliga minnen och en del roliga bilder (även om bildkvalitén inte är den bästa så är det fångade ögonblick av hundarnas personligheter). En sommar skrev jag faktiskt också tre dikter om hundarnas upptåg under tre juni nätter.

Detta inlägg blev lite konstigt, det var lite tankar som behövde komma ut.

/Angelica ♥

En frostig promenad

Publicerad den21 november, 2017Lämna en kommentar

Nu börjar det bli kyligare ute, inatt kröp det nog ner till -17ºC och just nu (vid 15:30) är det -15ºC. Men idag var det fint ute, inget riktigt solsken men ganska bra fotoljus. Så jag klädde på mig väl för de elva minusgraderna och tog med mig Tara på en fotopromenad.

Det snöade litegrann, som synes på bilderna så har det inte kommit så mycket snö denna sista omgång. Men det verkar som att det ska bli en del nederbörd de kommande dagarna, så då får man ett bättre snölager.

Samma träd som ovan, men annan vinkel. Det är kul att testa sig fram.

Snöflingorna låg jättefint på granarna.

Tara fick vara kopplad i mitt midjebälte, vilket gjorde det lite svårt att fota för hon drog när jag ville stå still. Men faktiskt blev det endast ett par bilder som blev suddiga p.g.a. hennes dragning (hon ville spåra i alla underbara rådjursspår som fanns på inägorna).

Vinterlandskap är underbara, jag älskar alla nyanser av blått och aningar av lila.

Solen tittade fram mellan molnen, vilket gav en överexponerad halva i bilden nedan. Men jag gillar kontrasten som det gav.

Jag försöker lära mig vilka inställningar jag ska använda för att få fram så mycket som möjligt av solljuset på bilderna, det är ju så snyggt med solskenet vintertid. Så här blev det en mörkare bild med en mer framträdande sol.

Det var en mysig promenad, men Tara ville inte alls gå hem utan hon ville gå på vägen i skogen och spåra rådjur. Så jag fick gå med snett midjebälte större delen av vägen hem, hon ville gå till höger på alla inägorna … Tur hon är söt iallafall.

/Angelica ♥