Spinning och ull är något som jag inte skriver så mycket om här numera, och det beror på lite avsvalnat intresse (just nu är det roligare att måla) och för att det känns lite jobbigt med själva spinningen. Jag har fortfarande problem med att det allra första på spolen blir så mycket tunnare än resten. För att få bättre jämnhet så försöker jag numera sitta och spinna ganska sammanhängande så att spolen blir full på max 2-3 dagar. Men så har jag också problemet (vilket har uppstått de senaste gångerna jag spunnit, jag tror att jag märkte av det först i höstas) att jag svettas mycket vid spinning. Jag vet inte om det beror på att jag försöker sitta 3-4 timmar åt gången (utan några riktiga pauser), men ärligt talat är det ju inte så ansträngande att spinna så jag misstänker mer att det är hormonellt (som tjej kan ju hormonerna ibland spöka). Roligt är det iallafall inte och tar också bort en del av det roliga vid att sitta vid spinnrocken.
Men jag har iallafall spunnit litegrann i år, jag vill ju minska på mitt ullager och försöker satsa på minst 100 gram/månad.
Årets första garner är av egenfärgad alpacka, sådan där som blev färgad tillsammans med jämtlandsull och fick därmed lanolin på sig vilket resulterade i att färgen sitter dåligt. Efter att jag insåg detta så har jag tvättat ullen igen, på dessa garner sitter den gröna färgen uruselt. Det blir nästan helt vitt efter tvätt, i den stora härvan så blev en del av den gröna ullen tvättad före spinning.
Dessa garner är totalt 155 gram och hela januaris skörd.
Årets andra garner är blandning av hundpäls och fårull, det vita är det samojed i och den färgade är det finsk lapphund i. Denna ull fick jag i ett ullbyte för några år sedan, och ullen har förvarats i plastpåse. Det verkligen stank hund när jag öppnade påsen. Jag funderar på att använda detta garn till vantar, för just hundpäls ska vara något vattenavvisande.
Totalt är det 97 gram och hela februaris skörd.
Nu i mars så har jag mest tvättat råull och satt igång och kardat en del av den (så den är redo när lusten att spinna den infinner sig). Men jag har också spunnit ca 50 gram lin på en spole, förmodligen så kommer jag att tvinna den med sig själv och låta de ca 50 grammen som finns kvar ospunnen få vara till en annan gång. Detta är första gången jag spunnit lin och ett bra tips är en handduk i knäna (vilket jag hade), för oj vad det skräpar bös! Sedan så tror jag att man egentligen ska fukta fingrarna medan man spinner linet, för att det ska hålla i hop bättre. Jag körde med handsvett jag … Men innan händerna började att svettas så var jag ganska torr om dem, och hade inga problem med att få linet till en tråd. Jag får se om det blir några problem när jag tvinnar det sedan. Förr i tiden så använde linspinnerskorna sina saliv medan de spann för att binda ihop linet, men deras lin skilde sig nog från det industrigjorda, långa, kambandet som jag spann av. Jag använde faktiskt lite saliv (fuktade fingrarna bara, så ingen får för sig att jag satt och typ spottade i nävarna 😉 ) när jag skulle binda ihop linstumpen med en ny bit av kambandet, vilket verkade göra det lättare. Så saliven är ett bra bindemedel om man behöver det, men vatten ska fungera lika bra om man tycker det är jobbigt (eller äckligt) med saliv.
/Angelica♥