I söndags så var det ett starkt norrsken som också syntes en bra bit söderut. Så jag var jävligt ledsen över att det var snöigt och väldigt mulet här. Men jag erkände mig inte besegrad, i måndags så låste jag fokusen på trädet ovanför huset på eftermiddagen. Kikade norrut lite då och då under kvällen, jag brukar oftast upptäcka norrskenet när det är på nedgång så nu började jag att spana lite tidigare än vanligt. Strax före kl. 23:00 så såg jag ljusa pelare på himlen, så det vara bara att hämta kameran och utrustningen och rigga upp det i toafönstret. Och bara wow, det såg ganska fint ut på himlen men i kameran blev det magnifikt! Jag kan erkänna att jag var väldigt nära till tårarna, mycket vackrare än såhär blir det inte!

Även fast norrskenet i sig är tyst så känns det som att det spelar osynliga toner där uppe i himlavalvet. En vacker och vemodig sång för oss arma människokryp här nere på jorden.

/Angelica ♥