Målning

Publicerad den25 februari, 201825 februari, 2018Lämna en kommentar

Jag har tagit upp en nygammal hobby: målning. I november 2010 så gjorde jag min sista akryltavla, sedan dröjde det 7 år innan nästa. Mitt problem med färger är att jag aldrig har lärt mig någon riktig färglära, jag har dålig kunskap om att måla lager-på-lager och färgblandning. Under min senaste målarperiod så testade jag med olika färger (akryl, akvarell, akvarellpennor, promakers och pastellpennor) men lyckades aldrig riktig bra med något så jag höll mig till blyerts då det bara kräver en slags gråskala när man tecknar. Numera finns det bra tutorials på youtube (och jag förstår också engelska mycket bättre idag än vad jag gjorde 2010) som man kan lära sig av. Så såhär i början tänker jag leka lite med färger och göra abstrakta tavlor och med hjälp av tutorials (och någon bok) försöka mig på lite mer realistiska motiv. En annan sak med målning/teckning är att man måste också ha lusten för att skapa för att det ska kunna bli något. Min absolut sista teckning gjorde jag 2012, sedan har jag gjort något försök men utan skaparlusten blev det bara blähä. Men nu är den lusten tillbaka så nu tänker jag ha roligt med den så länge den varar!

Någonting som är svårt är att fota målningarna, det blir lite fel färgnyanser och jag lyckas inte helt rätta till det i datorn. Tavlan nedan varierar också sitt utseende beroende på dagsljuset, är solen stark så är färgerna ljusa och är det kväll så blir den ganska mörk. Men jag älskar den, har dock svårt att kalla både den och tavlan ovan för riktig konst, de tog i snitt bara ca 3 timmar vardera att göra och jag kluddade mest på duken. Utan jag kallar de för glada färgklickar, de lyser upp bra i köket och gör en glad när man ser dem.

Två bilder (en taget nära och den andra på lite avstånd) på en s.k. WIP, på svenska kan man väl kalla det för ”konstverk under utveckling”, d.v.s. den är inte klar än. Jag hittade en helt underbar kanal på youtube, Katie Jobling, och hon har en tutorial om hur man målar en pion. Osmart som jag är så valde jag en egen bild på en pion, någonstans halvvägs i blomman så insåg jag att jag skulle nog ha använt samma bild som Katie, min var mycket krångligare med massor av blomblad. Dock så är det ju inte kul att helt kopiera någons verk, så det kändes ändå rätt att välja en egen bild.

Och jag får inse två misstag, dels skulle jag ha haft en större duk (duken jag valde är i storlek A4) och förmodligen en mindre pensel (och ett staffli, när jag målade hade jag duken liggande framför mig på ett bord). För allt det vita (d.v.s. kanterna av blombladen) skulle nog ha varit smalare. Men jag tror att jag låter det vara, det blir en häftig och lite abstrakt blomma. Sedan är det ju så att ingen är bäst från början, man lär sig av de misstag man gör på sin väg. Och det gäller ju inte bara målning utan allt i livet. Det är också kul att spara sina första alster och kunna jämföra dem med ens senaste för att se ens utveckling.

Så blomman får vara som den är, ska rätta till något blomblad som ser knasigt ut också ska jag arbeta mer med bakgrunden. Har fått inse att jag behöver några färgnyanser till, just till bakgrunden känns det som jag hade behövt en annan grönfärg. Men just nu kommer jag nöja mig med det jag har, jag får helt enkelt testa att blanda litegrann med de färger som finns hemma.

/Angelica ♥

Garner!

Publicerad den8 februari, 2018Lämna en kommentar

Det har blivit väldigt lite i denna blogg om ull/garn/spinning, just sista året har ullhantverket legat lite på is. Färgat har jag dock gjort, det är som min medicin när jag är deppad (färgterapi vet ni!). Men nu under januari och faktiskt också februari har det blivit lite spunnet, en del av januaris resultat var dock spunnet 1-trådigt ifjol men jag skriver alltid ner resultatet i den månad som garnet blivit 2-trådigt (eller ännu mer trådigt). Mitt problem sista 1-2 året är att jag dels spinner väldigt tunt i början på varenda spole, vilket resulterar i att det färdiga garnet alltid är tunnare i början (ibland väldigt mycket tunnare än resten av garnet). Det andra problemet är att jag tvinnar ganska hårt och nu försöker jag ta större trissor så det blir större utväxling, det är lättare att tvinna för mycket med små trissor. Mitt problem med den hårda tvinningen började när jag hade gjort ett garn som bara gick av hela tiden när jag försökte sticka. Jag lyckades klura ut att det var för dåligt spunnet, och har sedan dess tvinnat trådarna ganska bra. För dåligt tvinnade garner håller ju inte så bra, så då blir det lite som att all ens nedlagda tid på garnet har varit bortslösad när det inte går att göra någonting hållbart av garnet. Men nu har det alltså blivit lite överdrivet mitt tvinnande så jag måste återigen försöka lära om mig …

Här är januaris skörd, 216 gram och 237 meter.

Under februari så har jag hittills gjort detta garn, det är av ett kardflor som mamma köpte från nunoco typ hösten 2013 eller våren 2014 så det har legat ett tag i gömmorna. Hon ville ha det tjockt, det blev 70 meter på 103 gram så hon blev väldigt nöjd. Namnet på detta kardflor var Rooster, av merino och tussah silke.

/Angelica ♥

Snö och jag!

Publicerad den3 februari, 2018Lämna en kommentar

Det känns som att vädret de sista månaderna har varierat mellan några minus och massa snö eller flera minus och uppehåll i snöandet. Om ni tittar på bilden i förra inlägget på Tara på snövallen så syntes det ganska mycket av gungställningen i bakgrunden. Idag tog jag dessa bilder, visserligen från en lite annan vinkel men gungställningen är ändå ganska försvunnen, nu är iallafall halva den helt gömd i snö.

Min tanke bakom dagens bilder var att visa hur hög snövallen är och klättra upp på den, också ville jag testa nya stativet och testa att fota mig själv med hjälp av fjärrutlösaren. P.g.a. min sociala fobi så är jag inte så förtjust i att vara framför kameran, så det är bra att utmana sig själv lite. Jag såg supertrist ut med armarna hängande neråt, så därför fick det bli lite glada viftningar (jag gillar rosa, syns det?!?).

Det där med att klättra upp fick jag snabbt ge upp, jag sjönk ner ganska omgående. Jag fick inse att jag inte är typ 10 år längre, då var man tillräckligt smidig (och lätt) för att klättra i snöhögar och gräva grottor. Och jag vet inte om jag skulle haft kameran lite länge ner när jag fotade, för jämfört med mig ser snövallen inte så hög ut, men högsta punkten torde vara 2 meter iallafall.

Då det var ett litet tag sedan jag skrev här sist så har jag också en himmelsbild att visa (nu blev ni förvånade va?!). Himlen var snyggt randig, fotat för en vecka sedan.

/Angelica ♥

Tara på täppan!

Publicerad den16 januari, 2018Lämna en kommentar

Eller ja, snarare på toppen av snövallen, jag tror att där hon sitter är det iallafall 1,5 meter. Denna vinter har det kommit så mycket snö att det har blivit vallar efter plogningen, vilket det var länge sedan det blev. Under flera vintrar kunde julafton och/eller nyårsafton vara helt snöfria och det var något som aldrig hände under mina barndomsår. Jag tror att sista vintern vi hade såhär mycket snö var 2009/2010, jag har foton från februari 2010 när vår golden skuttade i djupsnön på gräsmattan. Så det var några år sedan.

Tösen håller span på omgivningen, ser hon något ”misstänkt” så skäller hon.

Denna fotostund hade jag i söndags, idag så var det fina (om än kalla) vintervädret väck och det har blåst ganska kraftigt vilket det ska fortsätta med nu under tisdagen med lite snö också. Så jag var glad att jag lyckades fånga lite av de fina dagarna (med mina älskade frostbjörkar, jag blir så ledsen när de är kala igen).

Så nu kommer det inte att bli fotat förrän vädret blir bättre, idag fick jag hem mitt nya stativ så det ska också bli invigt så fort det är fotoväder igen. Det är mycket stabilare (och tyngre!) än mitt gamla så det känns lovande.

/Angelica ♥

Norrsken

Publicerad den13 januari, 2018Lämna en kommentar

De enda fotomål som jag hade för året var att fota stjärnhimmel och norrsken. Check och check! Jag har en gång tidigare under vintern sett ett jätteljust norrsken men knappt registrerat det som norrsken då det var bara som ett vitt dis över himlen. Jag har koll på aurora forecast sidan och ikväll skulle norrskenet synas ändå ner hit. Men det enda som syntes på himlen var ett sådant där vitt dis. Men jag tänkte att kameran fångar ju upp stjärnhimlen bra så då måste den ju också kunna fånga upp svagt norrsken. Vilket den gjorde, det kändes så konstigt att se grönt norrsken på kamerans bilder medan jag bara såg ett vitt med mina egna ögon.

Och precis som när jag nu övar mig fram med att fota stjärnhimlen så gav också norrskensfotograferingen mig några lärdomar. Jag ställde in autofokus innan jag slog över till manuell fokus, det jag inte tänkte på var att jag inte skulle zooma på objektivet efteråt. Detta var något jag inte märkte förrän jag kom in, så de flesta av mina bilder är ganska oskarpa. Jag hade inte heller någon bra ljuspunkt att ställa in fokusen på. Min placering var i ganska djup snö (bredvid huset) med svårigheter att ställa stativet och för att fokusera på en ljuspunkt fick jag lyfta upp kameran med stativ, vilket blev ganska bökigt. Att jag inte lossade kameran från stativet beror på att det var -20ºC, det var lite väl kallt för att fippla med smådelar. När jag till slut gick in så var jag väldigt frysen och min högra hand var iskall.

Men jag är nöjd ändå, nu vet jag bättre till nästa norrsken hur jag ska göra och inte göra. Jag hoppas också på starkare norrsken, sådana man kan se med blotta ögat. Och jag ska nog göra upp en stig i snön så att jag kan stå bakom huset, det får jag göra någon dag i dagsljus (och när det är varmare). Jag har nu också beställt ett bättre stativ, ikväll kändes det som stativet skulle brytas av i snön, så jag hoppas att det nya är stabilare i djupsnö …

/Angelica ♥

En vacker januaridag

Publicerad den10 januari, 2018Lämna en kommentar

Idag var det spännande sken och färger ute, dagen började med mycket dis som så småningom dunstade av (eller vad det nu gör) och gav solen en chans att titta fram. Och till kvällen syntes stjärnorna bra så jag passade på att göra kvällsfotografering och det gick bättre än sist. Men jag måste öva mer, jag skulle nog ha ställt autofokusen på gatlysena (som var någorlunda långt bort) innan jag slog över till manuell fokus, jag hade autofokusen på frostbjörkarna. Enda nackdelen med dagen? Temperaturen är nere vid -20ºC. Häromdagen hade vi 1,5ºC så det blir rejäla skillnader på bara några dagar. Men jag är så himla glad över att frostbjörkarna är tillbaka, efter söndagens storm och måndagens plus så var grenarna alldeles kala och det blir mörkt av det. Nu ska det bli kallt i ett par dagar till så jag får se om det blir mer kvällsfotografering eller om jag väntar till mildare väder.

Första bilden är från igår eftermiddag, det var så snyggt sken att även flygplanens spår blev färgade. Det är snyggt när himlen ser ut att ha regnbågens alla färger.

Dagens bilder, i den ordningen de togs. Alla bilder förutom kvällsbilderna är tagna genom fönster (och en genom ytterdörren), det är smidigt att kunna göra så när det är kallt ute (jag gillar också vyn det ger att fota från övervåningen).

Stjärnhimlen, de två första är samma vy och i princip samma inställningar. Den enda skillnaden är vitbalansen, den första bilden hade glödlampa och den andra auto.

Ljusslinga i häggen, har velat fota denna i flera veckor men det blev inte av förrän nu.

/Angelica ♥

Fullmåne

Publicerad den3 januari, 2018Lämna en kommentar

Nu har två dagar gått av 2018, vart har de tagit vägen? Ibland känns det som att dagarna går så himla fort, även fast man inte gör någon speciellt. Ett tillfälle då jag ville stanna tiden var faktiskt ikväll, jag kom ut från stallet och ovanför den snöomgivna brukstun var det en riktigt vacker fullmåne. Tyvärr var det mycket moln och både kamera och stativ fanns på övervåningen så det magiska ögonblicket blev inte förevigat. Men jag stod där en stund och kände mig alldeles trollbunden av det vackra i naturens enkelhet. När jag hade varit inne en liten stund så tittade jag ut genom fönstret, nu var det inte lika molnigt och månen syntes bra så jag satte upp stativet framför fönstret och knäppte några bilder.

Tyvärr så ville autofokusen ta grenarna istället för månen, så det fick bli så. Det blev ju snyggt ändå också ser man ju månens aura.

Det ska ju vara en supermåne nu, d.v.s. den ska se extra stor ut. Jag har läst både att den skulle se som störst ut den andra och den tredje (och den ska vara helt full den andra, d.v.s. idag), så jag vet inte riktigt vilket datum som stämmer. När jag först såg den ikväll så tyckte jag att den såg ganska stor ut. Är det ok fotoväder i morgon kväll så kanske jag försöker fota den igen, det blir ju bäst att fota den innan den hunnit allt för långt upp på himlen.

Och jag tror att jag har löst mysteriet med mina rosa frostbjörkar i mitt förra inlägg, jag insåg att gatlyktorna ger ett ganska rosa sken. Dagen efter så blev det tyvärr plusgrader (på ett dygn skiljde det ca 19º!) så nu är björkarna inte lika fina. Så jag ska vänta ett tag till innan jag försöker igen, också ska det inte vara under -10º. Men med hjälp av photoshop fick jag till björkarna vita på bilderna, även fast jag inte gillar att göra så pass stora förändringar i mina bilder så är det bra ibland att möjligheten finns.

/Angelica♥

Stjärnklart

Publicerad den31 december, 2017Lämna en kommentar

Jag tror att jag skrev klart mitt förra inlägg lite för fort, för några timmar senare så passade jag på att gå ut och fota stjärnhimlen! Månen är nästan full, björkarna är vita av frost igen och det är mycket snö ute. Så nu är det bara norrsken kvar att fota i vinter. Jag ska dock försöka att fota stjärnhimlen någon fler gång, när månen inte lyser lika klart. Jag skulle nog egentligen fotat stjärnorna på baksidan av huset där det var mörkare (för att fånga upp fler stjärnor), men p.g.a. mängden snö som kommit de sista dagarna så var det bättre att stå på den plogade gårdsplanen.

Det är kul att testa att fota nya saker/miljöer, nu fick jag användning av min fjärrutlösare och stativet togs fram igen. Med stativet tänkte jag inte på att fälla ut alla bendelarna på en gång, sedan jag hade fått böja mig för att både kolla i sökaren och för att se bilderna några gånger så slog det mig att fälla ut den sista bendelen. Och när jag väl var inne igen (och hade varit det en stund) kom jag på att stativet har ju en mittpelare som man kan fälla upp. Det var så dags att komma på det då …

Då det var -17º så kunde jag inte stå ute så länge, trots ganska bra klädsel så står man mycket still (och när jag kom in så fick jag också ordentlig huvudvärk p.g.a. kylan). Det var när jag typ hade kommit fram till vilka inställningar som krävdes som det var dags att gå in. Men nu har jag bättre koll till nästa gång. En konstig sak är att björkarna fick rosa nyans när jag hade bara de som förgrund, jag vet inte riktig varför. Kanske det beror på vitbalansen (som jag inte ofta tänker på utan har på auto, även i detta fall) eller om det beror på det gula ljuset från husen. Vid nästa kvälls (eller natt) fotografering ska jag testa annan vitbalans och se om det rosa beror på den.

/Angelica ♥

2017

Publicerad den30 december, 2017Lämna en kommentar

Nu är snart 2017 slut, och jag har överlag haft ett ganska bra år. Jag tror det är få personer som får ett superbra år eller ett riktigt skitår, utan för de flesta går livet i dalar och i toppar med ett mellanläge ibland. I år har min spinning och ullhantverkande fått vika undan lite för fotograferingen och det har känts bra. Jag slutar året med 817 gram spunnet garn, vilket är det lägsta sedan år 2013 då jag började räkna ut årsmängden garn. Inte heller stickning har det blivit mycket av, det beror mest på att handlederna har krånglat en del. Jag har tidigare alltid satt upp olika spinn-och stickmål för det kommande året, men det tänker jag inte göra inför 2018. För inget av målen jag hade satt för 2017 nådde jag. Det enda jag hoppas på inför 2018 är att jag ska få till att spinna upp en del ull och spinna mer kardflor. På bilden nedan är årets näst sista härva, 98 gram och 116 meter.

Bilder har det blivit en del av, ca 5514 stycken, varav 3190 st med nya kameran. Denna vackra himlen fotade jag i slutet av januari.

Att gå fotoutbildningen var jättebra för mig, inte bara fick jag mer kunskap om fotografering utan jag kom också iväg på de fysiska lektionerna (annars har jag bara pluggat på distans). Visserligen var jag inte med på alla lektioner, men det berodde inte på min sociala fobi iallafall. Uppgifterna i kursen gjorde också att man fick tänka till lite inför sin fotografering, roligast var uppgiften i kursen bildteori där man skulle göra en parafras av något konstverk, jag valde att göra en parafras av omslagsbilden till Elsa Beskows Solägget. Så min snälla pappa körde mig till skogen, och herrejävlar vad mygg det var. Jag hade inte tänkt på det så jag hade ingen kepa utan bara ett hårdband på mig. Medan jag ställde upp sakerna och provfotade så fick jag pausa femtioelva gånger och slå ihjäl myggen, de gillade speciellt mitt huvud …

Skogen jag fotade i var fin, en riktig trollskog.

Här är en bild från en annan skoluppgift där man skulle fota motsatser. Jag valde mjuk angoraull och ett halsband med ametister.

Efter att fotoutbildningen var slut så hade jag sparat ihop och köpte mig en Nikon D7200, bara det gjorde fotograferingen roligare. Det är ju så att de gamla kamerorna fortfarande kan vara bra, men de nya ger alltid bättre bildkvalité och har den nyaste tekniken. Kamerans första testrunda blev i skogen, jag är en sådan som inte kollar igenom instruktionsboken så noga från början, utan jag vill pröva mig fram.

Sedan blev det lite prövningar hemmavid. Som ni kanske redan lagt märke till så älskar jag himlen, och i slutet av sommaren blev det några riktiga mästerverk där uppe. På bilden jag visar väntade jag mig nästan att se keruber i disneystil där uppe bland molnen.

Också blev det höst. Med ett färskt operationssår i nacken kunde jag inte fota så mycket, då kameran är ny är jag rädd om den och vill ha remmen över nacken. Men det blev ändå fotat en del, med remmen över nacken som säkerhet och kameran i näven (kameran och objektivet väger tillsammans ca 1,2 kg).

Mitt sista riktiga inlägg i min gamla blogg var med bilder från en fototur i höstas, jag kände att jag ville visa de bilderna också i denna blogg.

Resten av mina bilder från detta år finns ju i denna blogg, så de visar jag inte igen. Så mitt fotoår har varit jättebra och lärorikt, jag hoppas på ett lika bra fotoår 2018. Det enda jag inte lyckats fota i år är norrsken och stjärnhimmel, men det hoppas jag få till under vintern – för även fast året tar slut så tar ju inte årstiden slut än. Dock behöver jag egentligen ett bättre objektiv för sådan fotografering, men det är ju så ibland att man får göra det bästa med de medel man har.

Jag önskar er alla ett gott slut på 2017 och hoppas att ni får ett bra 2018!

/Angelica ♥

Vinterdagar

Publicerad den18 december, 201718 december, 2017Lämna en kommentar

Nu har det varit fint väder i flera dagar, men nu håller det på och ska bli plusgrader (sådär lagom till jul!). Jag tycker att det syns direkt på björkarna, även fast det var -7º sist jag tittade ut så hade björkarna tappat frost, de ser inte lika stora och majestätiska ut längre och frosten ligger mer som klumpar än jämna lager. Men jag har iallafall lyckats få till lite fina vinterbilder från gården, från i onsdags (lucia) och från i lördags. Luciamorgonen började fint (som ni kanske såg i mitt senaste inlägg), och det fina bara fortsatte! Fick nästan panik varje gång jag passerade ett fönster och fick hämta kameran flera gånger, jag ville fånga varenda vacker förändring som skedde ute.