Nu har två dagar gått av 2018, vart har de tagit vägen? Ibland känns det som att dagarna går så himla fort, även fast man inte gör någon speciellt. Ett tillfälle då jag ville stanna tiden var faktiskt ikväll, jag kom ut från stallet och ovanför den snöomgivna brukstun var det en riktigt vacker fullmåne. Tyvärr var det mycket moln och både kamera och stativ fanns på övervåningen så det magiska ögonblicket blev inte förevigat. Men jag stod där en stund och kände mig alldeles trollbunden av det vackra i naturens enkelhet. När jag hade varit inne en liten stund så tittade jag ut genom fönstret, nu var det inte lika molnigt och månen syntes bra så jag satte upp stativet framför fönstret och knäppte några bilder.

Tyvärr så ville autofokusen ta grenarna istället för månen, så det fick bli så. Det blev ju snyggt ändå också ser man ju månens aura.

Det ska ju vara en supermåne nu, d.v.s. den ska se extra stor ut. Jag har läst både att den skulle se som störst ut den andra och den tredje (och den ska vara helt full den andra, d.v.s. idag), så jag vet inte riktigt vilket datum som stämmer. När jag först såg den ikväll så tyckte jag att den såg ganska stor ut. Är det ok fotoväder i morgon kväll så kanske jag försöker fota den igen, det blir ju bäst att fota den innan den hunnit allt för långt upp på himlen.

Och jag tror att jag har löst mysteriet med mina rosa frostbjörkar i mitt förra inlägg, jag insåg att gatlyktorna ger ett ganska rosa sken. Dagen efter så blev det tyvärr plusgrader (på ett dygn skiljde det ca 19º!) så nu är björkarna inte lika fina. Så jag ska vänta ett tag till innan jag försöker igen, också ska det inte vara under -10º. Men med hjälp av photoshop fick jag till björkarna vita på bilderna, även fast jag inte gillar att göra så pass stora förändringar i mina bilder så är det bra ibland att möjligheten finns.

/Angelica♥